Spabad från poolkungen

Jag tycker att det är hur skönt som helst att bada isvak, det är det bästa som finns. Jag gillar dock inte att bara bada isvak, det blir ju alldeles för kallt om man inte väger upp genom att basta eller bada i ett varmt bad efteråt. Hela grejen med isvak faller ju verkligen om man inte har den där värmen efteråt som väger upp för den extrema kylan. När det blir vinter hemma hos mig så brukar jag faktiskt gå ut och rulla mig i den kalla snön, men sedan när jag har gjort det så gör jag så att jag badar i mitt varma spabad som jag köpt från poolkungen , det är hur skönt som helst och det är bara så varmt och skönt och det känns så bra med den där temperaturskiftningen. Det finns ju de som badar isvak utan att bada varmt efteråt också men jag förstår verkligen inte hur de klarar av det, de måste ha en riktigt tålig kropp.

Samma present även detta år

Jag funderar just nu på om det kan vara en bra idé att köpa kläder till min systerdotter som fyller år nu till helgen. Visserligen köpte jag en hel outfit från Vingino förra gången så det kanske känns lite tråkigt att dyka upp med likartade grejer två år på raken. Samtidigt går det inte att komma ifrån att kläder alltid går åt och därför rimligen borde vara en bra om än i mitt fall något förutsägbara gåva. Vidare kan man väl säg att det inte alltid är en dålig sak att vara förutsägbar om man nu är det på ett bra och förtroendeingivande sätt. Jag ser hur som inget fel i att folk kan lita på mig i det flesta lägen, det känns snarare alldeles utmärkt på alla sätt och vis och jag tänker fortsätta mitt arbete för att lägga ett fundament baserat på dessa principer.

Vänta det oväntade

Det finns dagar då man bara inte orkar med de vanliga rutinerna, man bara känner att man vill göra något annat oväntat och sätta lite färg på vardagen. Det hände mig häromveckan, men det var i och för sig väldigt oväntat, jag förvånade till och med mig själv. Jag var på väg till mitt jobb som ligger innanför tullarna, i Stockholm. Jag kör bil dit varje dag från nacka, jag brukar också samåka med min kollega Anna. Just den här dagen var vi båda på dåligt humör. Vi var trötta, vädret var grått och det verkade som vi båda hade vaknat på fel sida av sängen. Detta även fast klockan var 12 och vi hade fått sovmorgon. Vi brukar oftast vara väldigt tjattriga och glada på vägen till jobbet men den här dagen var det något som inte stämde, och när vi fastnade i en kö för en broöppning så tog något oväntat i mig tag i ratten och körde in mot Finnboda hamn istället för att vänta i kön. Under vilda protester så körde jag till restaurangen fb sea . Där stannade jag och sa till Anna att nä såhär buttra kan vi inte vara, nu lunchar vi gott och skyller på trafikproblem när vi kommer till jobbet. Anna började skratta och efter det så började till och med solen skina igen.

Operationerna tar över deras liv

Jag satt igår kväll och kollade på en dokumentär som handlade om skönhetsoperationer och där man fick följa ett par kvinnor som inte fick nog av att göra skönhetsingrepp och det var något sorgligt över dessa kvinnor för de gjorde läppförstoring, bröstförstoringar, botox i pannan och allt möjligt mellan himmel och jord men de var endå inte nöjda över hur de såg ut och då handlar det nog om något djupare som de egentligen skulle ta med en psykolog. Det jag reagerade på var också att en av de kvinnor som dokumentär handlade om hade en man som uppmuntrade detta och betalade gladligen för att hans fru skulle göra skönhetsoperationer och det tycker jag känns lite olustigt för det är som att säga till sin fru att jag tycker att du inte duger som du är utan jag vill att du ska göra många operationer tills att jag är nöjd över hur du ser ut.

. Dille på reklamkepsar

Min brorson har utvecklat någon slags dille på reklamkepsar. Han har på kort tid hunnit samla på sig en närmast absurd mängd kepsar med reklam tryck. Inte för att jag ser något fel med det. Barn i den åldern samlar gärna på saker enligt om jag förstått saken rätt. Visserligen kan jag inte alls dra mig till minnes hur det var i mitt fall. Möjligen kan jag ha samlat på något betydligt konstigare, svårt att säga. Nu vill jag dock inte rota alltför mycket i det där då vissa delar av min uppväxt fortfarande är en ytterst känslig fråga som jag med största sannolikhet gör klokt i att utforska steg för steg, lugnt, långsamt och metodiskt för att undvika att något trauma som jag ännu inte har verktyg och styrka att hantera plötsligt kommer upp i dagen då det skulle kunna få närmast katastrofala följder. Bäst att vara varlig med andra ord.